Jag klarar som sagt av det rätt bra, för jag har min att fokusera på. Han får mig att må bra, bättre än jag någonsin har mått vad jag kan minnas. (TROTS DET HÄR)
I natt är jag ensam, sängen är överdrivet stor och tom. Det är överdrivet tyst med bara mina egna andetag. Låter kanske melodramatiskt, för visst ska man kunna sova utan varandra, men just idag blev det jobbigt.
Då kryper sig alla äckelkänslor på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar